K.Wos

Jag har experimenterat med dubbelexponeringar av negativ sedan 2003, då jag av misstag dubbelexponerade en hel film. Vissa bilder blir exakt som jag hade tänkt mig medan andra får en slumpmässig sammanslagning som överträffar mina förväntningar.

Snopen tittar jag i kameran

Igår var det Coops familjedag på Skansen. Jag tog med mig barnen och denna gång tar jag med analoga kameran som jag de senaste gångerna lämnat hemma då vi ändå har så mycket packning och barnen inte har något tålamod när jag fotograferar men det var så länge sen jag fotade sälarna och de är ju så söta så lite fotografering får barnen tåla denna gång. Det är alltid lite kaos innan vi lyckas komma ut men denna gång gick det förhållandevis väldigt smidigt, bara lite smågnäll. När vi kommer fram till sälarna är det fullt med folk men efter jag hittat en lucka så får vi gått om plats. Jag har tidigare fotat en skugga som jag vill dubbelexponera med sälarna, till min besvikelse är inte kameran inställd på dubbelexponering längre, ibland lyckas jag komma åt ratten som ändrar till helt automatiska programmet och då försvinner dubbelexponeringen. Ja ja, jag får väl hitta något annat att dubbelexponera med tänker jag men det är något mer som inte stämmer, hela displayen är ju tom. Snopen tittar jag i kameran, jag glömde filmrullen!

När vi kommer hem är det så fin dimma och då måste jag ju passa på att ta en bild, fram med kameran. Efter middagen så funderar jag, satta jag i en ny rulle. Nä det är inte sant, jag glömde den igen. Men nu är kameran iaf laddad så nästa gång är jag redo.

Det här får mig att tänka på förra gången för länge sen, år 2003 då jag glömde alla mina filmrullar som jag hade plockat fram. Då studerade jag på Kulturama och skulle göra en dokumentär om en kvinna som gjorde lumpen. Efter mycket ringande hitt och ditt så lyckades jag bestämma mitt första möte med Furir Lassarp på Kungsängen. På T-centralen på vägen till pendeln tittar jag i väskan och upptäcker att jag inte har några filmrullar. Gud vad pinsamt, vad ska jag göra nu, kan ju inte komma ditt utan film och jag hinner inte åka hem och hämta dem. Som tur var så fanns det film att köpa på pressbyrån på den tiden, så det löste sig. De var just under denna serie jag upptäckte till min förtjusning dubbelexponeringar. Under en snabb militärmarsch tog filmen slut och springande byte jag film, kameran lät lite konstigt men det verkade funka som vanligt så jag fotade på. När jag sedan skulle byta rullen så var remsan lite utdragen. Jag trodde då att det inte hade blivit något utan drog tillbaka filmen och sparade den för ett annat tillfälle. Filmen blev bortglömd men till slut så hittade jag den och satta in den i kameran. Blev sedan helt förundrad när filmen var framkallad, vad hade jag egentligen fotat, inget minne hade jag att jag sett militärer. Då slog det mig: a just det, det var ju den rullen. Sedan dess har jag experimenterat med dubbelexponeringar och tycker fortfarande det är lika kul och spännande att se resultatet.

Första bilden är från 2009 då jag var själv på Skansen och fotade. Bjuder också på lite bilder från lumpenserien som inte är dubbelexponerade.

-------------------------------------------------------

Yesterday I where at the zoo with the kids and I wanted to photograph the seals but when I started to shoot I discover that I don’t have any film in the camera. Very disappointed I put the camera back in the bag. This makes me think of the last time a long time ago, in 2003 when I forgot all my rolls of film. Then I studied at Kulturama and would make a documentary about a woman who did military service. It was under my first meeting with sergeant Lassarp that I forgot the films. But I solve the problem, at that time you could buy film in the shop. It was also under this documentary I found the charm of double exposure when I by mistake double exposure a whole film.  

The first picture is from 2009. The military photos is from 2003, the documentary of Sergeant Lassarp, they are not double-exposed.



Added 2016-09-05 13:28 | Permalink | Comments (0) | Comment

Andra chansen

Jag älskar att höra svalorna utanför fönstret varje morgon och kväll under sommaren det ger en sådan harmoniskt känsla och vetenskapen att det fortfarande är sommar. I år hann jag aldrig fota svalorna och plötsligt kom kylan och svalorna var borta i över en vecka, jag trodde det var kört med sommaren och fotograferingen av svalorna. Men till min glädje fick jag en andra chans då värmen kom tillbaks och även svalorna. Kameran åkte snabbt upp denna gång. Dock så kom inte riktigt den riktiga värmen tillbaks, en bris av kylig luft låg och lurpassade till min besvikelse. Sommaren är alldeles för kort och nu är svalorna borta igen, denna gång tror jag inte de kommer tillbaks men jag kan ju alltid hoppas.

Denna bild är från förra året, filmrullarna från sommaren är ännu i framkallade så jag är fortfarande ovis om jag fick någon bild jag blir nöjd med. Bilden är dubbelexponerat i kameran.

-------------------------------------------------------

I love to hear the swallows outside my window in the morning and the evening but now they are gone. The summer is always to short in Sweden. This pictures is from last year. Now I’m waiting to develop the films from this summer. The picture is doubleexposure in the camera.



Added 2016-09-03 09:45 | Permalink | Comments (1) | Comment